Foto och © Maria Nehro
Det är inte lätt att ta sig till Nösund, det vet jag av tidigare erfarenhet. Men den här gången verkar det bli krångligare än vanligt! Från början har Västtrafiks reseplanerare rekommenderat tåg och bussar med en sammanlagd restid på 1 timme och 40 min. Men samma dag som vi ska åka uppmärksammar vi att en delvis annan rutt föreslås, som kommer att ta en timme längre tid, så vi gissar att en plötslig ändring i tidtabellen gjorts.
Vi möts på tåget mot Stenungssund; Tina, hennes väninna Karin och jag. Tina har jag träffat tidigare, men Karin är en ny bekantskap för mig. I Stenungssund fortsätter vi med Orust Express. Plötsligt, då vi kommer till Varekil, ser vi den buss vi ursprungligen skulle ta, skyltad Nösund! Vi kastar oss av bussen med allt vårt pick och pack för att byta, och når slutligen fram till idylliska Nösunds Värdshus. Under resan har vi främst pratat engelska, och det har gjort sådant intryck på mig att jag nu tror att jag befinner mig på utlandssemester! I huvudet börjar jag fundera ut lämpliga engelska formuleringar för att checka in. Tills det står klart för mig att jag fortfarande befinner mig inom Sveriges gränser och klarar mig alldeles utmärkt med svenska… Lustigt nog får jag exakt samma rum som förra sommaren, då jag besökte Nösund för ett par konserter med Anders Ekborg. Jag är den ende av oss som ska stanna över natten, och låter därför Tina och Karin ställa ifrån sig sina grejor i mitt rum.
En stund senare på eftermiddagen träffas vi på värdshusets altan för att dricka en kopp te och fördriva tiden fram till kl 18.15 då supén som föregår konserten tar sin början. Även då talar vi mestadels engelska, och då vi strax därpå sitter vid middagsbordet kommer jag på mig själv med att beställa ”a glass of white wine, please”. Jag som normalt avskyr att prata engelska och sällan yttrar mig mer än nöden kräver! Vi är inte riktigt nöjda med vår bordsplacering, och tycker att vi hamnat långt bort ifrån scenen, med tanke på hur tidigt vi gjorde vår bokning. Hur ska vi nu kunna ta några bra bilder till fansidorna!? Men det är bara att gilla läget.
Till vår förskräckelse har strömmen försvunnit en stund tidigare, för stora delar av Orust! Vi vågar knappt tänka på hur det ska gå med vår mat. Jag har inte ätit någonting sedan frukosten och börjar bli ordentligt hungrig! Ännu mindre vågar vi tänka tanken att konserten kanske kommer att ställas in, men det finner vi inte sannolikt, för sjunga, spela gitarr och piano hoppas vi att de medverkande till nöds ska kunna klara ändå, utan strömförsörjning, om än med reducerad ljudvolym!
Vi hinner serveras en utsökt (kall) skaldjurssufflé till förrätt innan ljuset äntligen kommer tillbaka, så att den likaledes mycket goda varmrätten; sejrygg, också kommer på bordet. Desserten består av frusen youghurt med bär och är inte fel den heller. Desserten ingår dock bara i menyn för dem som bor på Nösund, övriga får betala ifall de vill beställa den. Koppar står utplacerade på borden, och då kaffet serveras tar jag för givet att även det ingår i priset, men kaffet visar sig kosta 22 kr per kopp, även för boende, vilket jag tycker känns lite ogint. Då kunde man ha lagt till några kronor på artistpaketet istället, och låtit det ingå.
Strax efter nio tar så äntligen Helen och hennes trogna medmusikanter Martin Östergren och Jojje Wadenius plats på scenen, och så här ser det ömsom finstämda och ömsom festliga program ut, som vi bjuds på:
Euforia
Vid vassen av den krökta ström
Kvinnan för dig
Man borde inte sova
Karlsson Evig Vår – Helen Sjöholm & Jojje Wadenius
Sängen – Jojje Wadenius
Horgalåten
Varför ska jag vara med? – Martin Östergren
Mitt lilla barn – Jojje Wadenius
Kalles klätterträd – Special guest appearance; Ruben Granditsky Sjöholm!
PAUS
Sommarkort
Lustvin dansar en gavott med de fem sinnena
Kärleksmorgon – Jojje Wadenius (instrumental)
Jag är det fulaste som finns – Martin Östergren
New York
Sverige
Ett slag för dig
Gabriellas sång
Siv och Gunne
Spiralsången
Mycket finns att säga om det föredömligt sammansatta och omväxlande programmet. Jag har faktiskt svårt att räkna upp några favoriter, eftersom jag då skulle få återge minst halva låtlistan! En del Billy Joel blir det naturligtvis, i mitt tycke precis lika bra i detta mindre format som under Euforiaturnén tidigare i år. Ett par av låtarna känns igen från Helens första album; Visor, och både Jojje & Martin tillåts ta ordentlig plats under konserten och framför flera egna nummer. Ett oväntat, men mycket positivt och trevligt inslag, är Kents fina låt Sverige! Riktigt förskräckt blir jag då jag förstår att Jojje och Helen tänker framföra Olle Adolpsons Karlsson Evig Vår. Det är den absolut sorgligaste sång jag vet, jag gråter alltid floder när jag hör den! Och den här kvällen är inget undantag, tårarna börjar rinna redan efter några få toner, eftersom jag vet hur sorglig den kommer att bli… Men väldigt bra naturligtvis! Den avslutande Spiralsången är desto roligare, inte minst koreografin och mimiken hos de medverkande.
Men kvällens höjdpunkt är utan tvekan barnvisan Kalles klätterträd, då Helens son Ruben, 4 år, kliver upp på scenen och orädd greppar mikrofonen! Även barnen Östergren är behjälpliga på ett hörn, och tillbringar delar av sången i pappas knä. Jag skulle aldrig komma på tanken att höja kameran mot barnen i något annat sammanhang, men nu är de plötsligt en del av showen och befinner sig på scenen. Inser dock att dessa bilder inte är lämpliga att lägga ut på fansidorna, vilket Helen bekräftar efter konsertens slut att hon helst inte vill. Vi tycker riktigt synd om Helen som inte alls mår bra i sin hals, även om det inte är någonting som jag, för min personliga del, uppfattat ett spår av under kvällen, inte ens i den krävande Gabriellas sång.
Efter konserten blir Karin och Tina upphämtade med bil av Karins pappa och själv övernattar jag i mitt lilla trevliga rum innan jag dagen därpå tar buss och tåg hem till Stockholm igen. Ser förväntansfullt fram emot kommande Nösundsbesök, och hoppas att det inte är sista gången jag får uppleva Helen på denna vackra och rofyllda plats…